Idag var det dags för ett av stona att flyttas från hingstens hage till en ny hage. Det var inte det lättaste kan jag ju säga. Jag fick i uppgift att leda stoet i grimman medan kollegan sorterade ut fölet från flocken. Mamman som jag höll i ropade ett par gånger på sin unge, men han lyssnade inte alls. Istället valde han att följa med flocken dit de sprang. Jag blev ombedd att gå mot fölet med mamman för att på så sätt fånga upp hans intresse att följa med mamma, förhoppningsvis, men han mer intresserad av att gå till kompisarna.

Efter en stund hade vi "vallat ut" ett av stona med sitt föl från flocken och in i en angränsande hage, men nu återstod två föl och två mammor, varav jag höll i den ena och utöver dessa hingsten själv som, som tur är, är en mysig, snäll, snygg och väluppfostrad kille. Till sist efter ett bra tag hade vi så samlat den lilla flocken i en "fålla" och höll precis på att stänga grinden till den, när den fölunge vi skulle ha med oss smet ut genom grinden och tillbaka ner i den stora hagen, och naturligtvis med de övriga med sig i släptåg. Nedrans rackarns fölunge ! Så dte var bara att börja om från början. Men nu använde vi en annan teknik. Jag höll båda två stona i varsin hand och gick mot utgången till den lilla fållan. Bakom mig föste kollegan lite lugnt dem alla framåt. Hingsten i hagen verkade förstå vad vi skulle göra och försökte nog hjälpa till, i alla fall såg det så ut. För han puttade (föste) hela tiden fölungen rakt fram med mamman och det andra stoet jag höll i bredvid sig och min kollega snett bakom där det behövdes, så att han kunde parera bakom oss om nu fölungen försökte smita genom "det levande stängslet" som vi satte upp.  Så småningom kom vi då upp till ingången till den mindre fållan och jag var bakom fölet med mamman mellan mig och fölet, hingsten bakom fölets rumpa och min kollega framför oss och redo att öppna grinden. Vi öppnade den och alla 5 hästarna kom in i den "lilla fållan". Där stod de stilla och lugnt, vi var lugna i alla våra rörelser vi med, så flocken väntade stilla, medan vi släppte ut hingsten tillbaka i hagen och sedan öppnade min kollega till det sto med föl som var kvar i egen stor fålla längst ner i hagen. Hingsten var glad och sprang glatt till tjerna. Min kollega kom tillbaka öppnade grinden ut från fållan och jag ledde iväg med ett sto i vardera hand och två fölungar efter oss. Bakom gick kollegan och sakta föste dem framåt. Vi gick lugnt hela vägen till stallet (det är några hundra meter) och in i en paddock utanför stallet. Därifrån fick de sedan gå in i stallet och varsin box med sin föl.

Deras vatten hade ju också frusit naturligtvis, men Faxi hade själv tagit hand om den saken så där var det lugnt. Två av mammorna var väldigt nyfikna på oss och ville komma fram och hälsa. Så de fick de göra medan Faxi fick mat i sin egen lilla hage utanför hingsthagen. Han mumsade med god aptit och fortsatte med gräset sedan när maten var slut.

Fortfarande flörtar han med en del av stona, även om det är sent på säsongen. Men de är inte så intresserade. Annat var det i somras minsann.

Nu är det ju snart dags att ta in stona till sina resp vinterflockar och hingsten till stallet. Så det lär väl bli en av de närmaste helgerna antar jag.

Men visst är han vacker den hingsten, så det är inte undra på om hans avkommor blir vackra de med. De flesta vi sett hittills har fått utstrålning som han själv.